Göteborgsposten – 15 augusti 1862, sida 2

QAMMt—dpd.———— ——— —— — —— började i stället säga. Ljudet af detta arbete var regelbundet och ej bullrande. Rosterna af de i paviljongen innevarande personerna nådde derföre hennes öra genom väggen, och hon hörde Brigida uttala grefve Fabios namn. Ögonblickligt lutade hon sig åter ned mot hunden och fattade hårdt om hans nos med båda händerna. Detta var enda sättet att hindra Scaramuceia från att åter morra, hvilket skulle hörts inuti paviljongen, nu då arbetarne icke bullrade. Dessa båda ord egrefve Fabio i en annan qvinnas mun, framkallade en svartsjuk ängslan inom Nanina. Hvad kunde Brigida ha att säga som stod i förbindelse med detta namn? Hon hade aldrig varit i Palazzo Ascoli — hvilken rättighet eller hvad skäl kunde hon då ha att tala om Fabio ? — Hörde ni, hvad jag sade? frågade Brigida i sin kallaste, hårdaste ton. — Nej, svarade presten; åtminstone icke allt. — Jag skall då upprepa det. Jag frågade hvad som så plötsligt förmått er att öfvergifva alla vidare experimenter med grefve Fabios vidskepliga fruktan. — För det första har resultatet af de experimenter, jag redan försökt, varit så mycket allvarsammare än jag väntat, att jag tror, det min afsigt med desamma redan blifvit uppnådd.