sin sida. Hon säglsig om och fann, att han stod bakom paviljongen med upprättstående öron och nosen mot marken. Synbarligen hade han vädrat något som uppväckte hans misstankar. Anseende det möjligt att han funderade på ett anfall mot någon olycklig katt, återvände Nanina för att se, hvad han hade för sig. Arbetarne som höllo på att hamra i närheten hindrade henne från att höra det hunden morrade; men hon kunde känna att han gjorde det, då hon lade handen på hans rygg. Hennes upysikenhet väcktes och hon lutade sig ned, för att genom en springa i väggen, framför hvilken hunden stod, titta in i paviljongen. Hon förvånades öfver att se en herre och ett fruntimmer sitta inuti byggnaden. Den springa genom hvilken hon såg var dock ej tillräckligt högt uppe, för att hon skulle kunnat se deras ansigten, men hon igenkände eller trodde sig igenkänna mönstret på damens klädning såsom något, hvilket hon förut sett i demoiselle Grifonis butik. Hon reste sig hastigt upp och hennes öga upptäckte ett hål i bräderna i jemnhöjd med hennes ansigte. Hon såg in igenom hålet for att upptäcka, utan att sjelf bli bemärkt, om fruntimret var den person, för hvilken hon tog henne, och såg dervid icke blott Brigida, såsom hon hade väntat, utan äfven fader Rocco. I samma ögonblick upphörde arbetarne att hamra och