Göteborgsposten – 15 augusti 1862, sida 1

gula dominon. Uppfylld af dessa tankar egnade hon hundens språng blott föga uppmärksamhet. Tillochmed morgonens skönhet gjorde intet intryck på henne. Hon kände sig uppfriskad af den svala, välluktande luften, men märkte ej himlens tjusande blåa färg eller det klara solskenet, som gjöt ett gladt och tilldragande skimmer öfver äfven de vanligaste föremål omkring henne. Sedan hon gått på detta sätt i nära en hel timma började hon att känna sig trött oeh såg sig om efter någon plats att sitta ned på. Framför och bakom henne fanns blott landsvägen och ett flackt landskap; men vid hennes sida stod en liten byggnad, till hälften värdshus och till hälften kaffehus, omgifven af en stor skuggrik trädgård, hvars portar voro öppna. Några arbetare voro i trädgården för att uppsätta ställningar för ett fyrverkeri. I öfrigt var platsen temligen enslig. Stället var blott ett förlustelseställe, till hvilket invänarne i Pisa om aftnarne begåfvo sig, för att finna frisk luft och förströelse efter dagens mödor. Seende att det ej fanns några besökande i trädgården vågade Nanina sig in i densamma, för att taga en fjerdedels timmas hvila på det svalaste ställe hon kunde finna. Hon hade just gått förbi baksidan af en träpaviljong, då hon plötsligt saknade hunden vid