Göteborgsposten – 14 augusti 1862, sida 2

A det er vackra och omsorgsfulla lilla medhjelperska bor i ert hus. Säg mig, tager hon sig någon kroppsrörelse? — Mycket ringa, signor Dottore, hon går hem till syster, då hon lemnar palatset. Mycket litet kroppsrörelse i sanning. — Jag kunde tro det. Hennes bleka kindar och tunga ögon sade mig det... Hör på, min lilla vän, fortfor läkaren till Nanina, ni är en mycket snäll flicka, och jag hoppas ni skall göra som jag säger er. Gå ut hvarje morgon innan ni kommer hit, och tag er en promenad i friska luften. Ni är för ung att tåla vid att hvarje dag instängas i qvafva rum, så vida ni ej tager er någon regelbunden kroppsrörelse. Gör en god, lång promenad hvarje morgon, eller ock skall ni falla i mina händer såsom patient och bli alldeles oduglig att fortsätta er skötsel af grefven ... Nu, signor Andrea, är jag färdig att följa er ... Kom ihåg, mitt barn, att ni hvarje dag bör taga en promenad i fria luten utanför staden, eller ock blir ni sjuk, lita på det. Navina lofvade att lyda; men hennes sätt var mycket tankspridt och hon tycktes knappt märka den vänliga förtrolighet, hvarmed doktorn tilltalade henne. Förhållandet var att hennes tankar voro uteslutande sysselsatta med hvad doktorn sagt om Fabio. Hon hade ej förlorat ett ord af hans yttranden angående sin patient och