Göteborgsposten – 14 augusti 1862, sida 2

GÄAA3gggggggggggg ASTRA MIRA ielt och hållet besegrade, svarade doktorn. De Hevis vi behöfva kunna kanske falla i våra hänler då vi minst vänta det, fortfor han, mekaniskt aggande ett finger på den sofvandes puls. Der igger han nu och behöfver blott att återvinna sin naturliga sinnesspänstighet; och här stå vi vid hans säng ur stånd att lätta honom från lenna tyngd, som nedtrycker hans förmögenheter. Jag upprepar det, signor Andrea, ingenting skall taga honom ur den förvillelsen att han är offer för en öfvernaturlig inblandning, om vi ej kunna lemna honom ett slående praktiskt bevis på hans tring. För närvarande är han i samma belägenhet som en man, hvilken från barndomen varit instängd i ett mörkt rum och nekar att dagsljuset finnes till. Om vi icke kunna öppna nsterluckorna och visa honom himlen skola vi aldrig kunna bringa honom att erkänna san— Jag hoppas att vi ännu ej skola vara ningen. Med dessa ord vände doktorn om för att gå ut ur rummet, men märkte i detsamma Nanina, som vid hans inträde lemnat sin plats vid sängen, nu stå nära dörren. Han stannade för att se på henne, skakade vänligt på hufvudet och vinkade till sig Marta, som händelsevis var sysselsatt i ett bredvidliggande rum. — Signora Marta, sade läkaren, jag vill erinra mig att ni för någon tid sedan sade mig,