Göteborgsposten – 13 augusti 1862, sida 2

Fabio sjonk på knå på marken och dolde sitt ansigte i händerna. Af några afbrutna utrop som undföllo honom tycktes det som fruktade han, att han skulle förlora förståndet, och bad till Gud, att han måtte få behålla det. — Hvarföre är han så häftigt upprörd? frågade Finello sin vän. — Tyst! svarade denne. Ni hörde honom säga att han såg sin döda hustrus ansigte bakom masken. — Ja, men hvad då? — Hans hustru blef begrafven på Campo Santo.