Göteborgsposten – 13 augusti 1862, sida 2

kan få någon att se efter porten och sjelf följa oss till hans bostad. Inom få minuter följde de portvakten genom de mörka tysta gatorna. — Det vore bättre att först söka honom i stallet, sade karlen. Kusken kan knappt nog ha hunnit mer än att köra bem damen. Vi skola troligtvis träffa bonom medan han sätter in sina hästar. Portvakten hade rätt. Då de inträdde på stallgården, hade just kusken återvändt. — Ni har ju kört hem en dam från maskeradbalen i afton? frågade dArbino och lade några småmynt i kuskens hand. — Ja, min herre, jag var engagerad af denna dam för hela aftonen, -— att köra henne till balen, såväl som derifrån. — Hvar hemtade ni henne? — På ett högst besynnerligt ställe: utanför porten till kyrkogården Campo Santo. Under detta samtal hade Finello och dArbino stått arm i arm med Fabio. I samma ögonblick som kusken gaf sitt sista svar, raglade Fabio tillbaka med ett utrop af fasa. — Hvart förde ni henne ifrån balen? frågade dArbino hviskande och med en nervös rörelse. — Tillbaka till Campo Santo igen, svarade kusken.