— Bor sjuksköterskan Marta Angrisani här? frågade mannen så snart Nanina visade sig i fönstret. — Ja, svarade hon; skall jag väcka henne? Är någon sjuk? — Väck henne genast blef svaret. Hon behöfs i Palazzo Ascoli. Min herre, grefve Fabio ... Nanina väntade ej att höra mera. Hon ilade in i rummet der sjuksköterskan sof och väckte henne hårdhändt ur sömnen. — Han är sjuk! utropade hon andlös. Ack, skynda, skyndal...han är sjuk och har sändt efter er! Marta frågade hvem som sändt efter henne, och då hon fått svaret lofvade hon ej förlora någon tid. Nanina sprang utför trapporna för att säga betjenten att sjuksköterskan höll på att klada sig. Mannens allvarsamma anletsuttryck da hon kom ned till honom förskräckte henne. All hennes vanliga sjelfstillhet öfvergaf henne, och hon uppmanade honom, utan att dölja sin ängslan, att berätta henne de enskilda omständigheterna vid hans herres insjuknande och huruledes det onda kunde ha kommit öfver honom så bastigt efter balen. (Forts.)