Göteborgsposten – 13 augusti 1862, sida 1

Kosmopolitisk Revy. En enda händelse absorberar för ögonblickot alla andra nyheter, både dem inom vär verldsdel och dem från Amerika, till och med den engelska flottans odyss i Östersjön och den preussiska , Gazel!lens välmenande imitation, — det är Garibaldis nya foretag på Sicilien. Vi befinna oss här inför ett faktum, som naturligtvis skall blifva mycket olika bedömdt — och vi hatva redan varit i tillfälle att inom en krets af personer, alldeles opartiska personer för öfrigt, men män, som ega rätt att hafva en mening af någon vigt, höra en yttra sig ungefär som följer: , Garibaldi är förryckt, han har förlorat hufvudet, han komprometterar Italiens hela sak och gör sig sjelf för all framtid omöjlig, han är en tapper man, men han är splittergalen; också är han för längesedan öfvergifven af alla någorlunda förnuftiga menniskor, han står alldeles isolerad, han har intet mer att säga, han är såld till förderfvet; stackars Garibaldi, det är synd att han icke för längeseden på slagfältet fått sig en kula genom lifvet, han har öfverlefvat sig sjelf för att dö med skam och af ingen beklagad mer än till hälften!På samma gång yttrade sig en annan: Det må gå för Garibaldi hur det vill, han är och blir likväl den enda ärliga själ i vår vid; att han har rätt i principen, hvem vill på allvar bestrida det? Han kan misstaga sig om ögonblicket, så mycket värre för både honom sjelf och Italien! Men äfven om