Göteborgsposten – 13 augusti 1862, sida 1

Lamporna spridda sitt milda ljus öfver hennes drag. Det var Fabios döda hustru. Ijerde Kapitlet. Signor Andrea dArbino, som i palatsets olika rum förgäfves sökt efter grefve Fabio och nu på försök begifviv sig ut i korridoren, fann honom ligga afsvimmad på golfvet utan någon lefvande varelse bredvid honom. DArbino beslöt så vidt som möjligt undvika att oroa gästerna och sökte derföre biträde i antichambern. Han fann derstädes markisens betjent, sysselsatt med att hjelpa sin herre, som just tagit afsked, på med rocken. Medan Finello och dArbino förde Fabio till ett öppet fönster, anskaffade betjenten något isvatten. Detta enkla botemedel och atmosferförändringen återställde den afsvimmade till sina sinnen, men icke — så tycktes det hans vänner till hvad han förut varit. De anmärkte en besynnerlig stelhet i hans anletsdrag och, då han talade, en obeskriflig förändring i hans röst. — Jag fann er i ett rum i korridoren, sade dArbino; hvad var det som gjorde att ni svimmade? Kommer ni ej ihåg det? Var det hettan ?