Göteborgsposten – 12 augusti 1862, sida 2

— Det är omöjligt att göra detta med en qvinna, sade Fabio. Jag föredrager att försöka komma undan henne i trängseln. Förlåt mig, mina herrar, om jag låter er ensamma tömma ert vin; derefter kunna vi, om ni behagar, träffas i stora balrummet. Med dessa ord aflägsnade han sig, påtog sin mask och gick in i balsalen, ständigt sökande att hälla sig i den tätaste hopen. För en stund hade hans plan framgång och han såg ej mera till den hemlighetsfulla gula dominon. Inom kort arrangerades några nya dansar, i hvilka största antalet af de närvarande deltogo. Damer och herrar placerades i långa rader midt emot hvarandra, tjugo par i hvardera. Dansen fordrade att dessa rader än stodo tvärs öfver rummet än längs detsamma, och detta gjorde att åskådarne måste flytta sig åt olika håll. Då Fabio liksom de andre fogade sig efter denna nödvändighet, blickade han nedåt den ena raden af dansande hvilka stodo väntande medan orkestern preludierade, och se der! vid motsatta väggen stod åter den gula dominon betraktande honom. Han gick hastigt tillbaka till ett annat ställe och åter stod den spöklika figuren vid motsatta andan i denna glada rad af brokigt klädda perSonar, Han smög sig fram till midten af väggen, men blott för att finna henne upptagande sin förra plats nära intill väggen och trots hans