Göteborgsposten – 11 augusti 1862, sida 1

nade henne der hopen var störst och bullret högljuddast, skulle hon bli helt och hållet gagnlös och tillochmed i vägen för sina mera erfarna kamrater. Då Fabio anlände till palatset var det glada oväsendet i det tunga departementet på sin höjd, ochl eldade af herdinnornas klassiska drägt, började ätskilliga herrar tala latin till dem eburu med ett bjeltemodigt förakt för alla inskränkningar af genus, numerus och kasus. Så snart Fabio kunde slippa ifrån sina vänners lyckönskningar till att vara återkommen, hvilka haglade öfver honom på alla sidor, drog Fabio sig tillbaka för att söka ett rum med mindre trängsel. Hettan, bullret och oredan hade så förvillat honom efter det lugna lif ban i många månader fört, att det kändes honom som en verklig lättnad att vandra genom de nästan öfvergifna dansrummen till andra ändan af en lång rad rum och der befinna sig en andra arkadisk löfsal, hvilken tycktes fredfull nog för att förtjena sitt namn. Några få gäster voro i rummet då han först inträdde derstädes; men det aflägsna ljudet afnu uppspelad dansmusik drog dem alla derifrån. Efter en likgiltig blick på de vackra dekorationerna, satte han sig ensam ned på en divan nära dörren. Han aftog sin mask, enär han redan började känna densamma het och otreflig. Blott