Göteborgsposten – 9 augusti 1862, sida 1

ningar som skulptör och öppnade de länge stängda dorrarne till brodrens atelier. Luca Lomis förre arbetare, som hörde detta omtalas, vände sig till honom för att få ny sysselsättning, men det svarades dem att deras tjenst ej behöfdes. Besökande ville inträda i ateliern, men fingo alltid det nedslående svaret att der ingenting fanns att visa dem. På detta sätt forgick tiden, tills Nanina lemnade sin plats och återvände till Pisa. Denna tilldragelse rapporterades vederbörligen till fader Rocco af hans korrespondent i Florens; men vare sig, att han var för mycket sysselsatt bland sina statyer, eller att det var en följd af bans bestämda beslut att aldrig exponera sig onödigtvis, alltnog, han gjorde intet försök att få se Nanina eller ens att rättfärdiga sig inför henne genom bref. Han tillbragte sina morgnar ensam i ateliern och under eftermiddagen fullgjorde han sina kyrkliga pligter, ända till dagen före maskeradbalen i Palazzo Melani. Tidigt på denna dag täckte han öfver statyerna, stängde dörrarne till ateliern och återvände till sin bostad, hvilken han derefter ej lemnade. En eller ett par af hans vänner som önskade träffa honom blefvo underrättade att han ej var frisk och ej kunde emottaga dem. Om de hade inträngt i hans lilla arbetsrum och fått se honom skulle de också lätt kunnat öfvertyga