Göteborgsposten – 8 augusti 1862, sida 2

tillbaka till Pisa och till hennes gamla hem, med hvilket hennes dyraste minnen voro förbundna. Enär hon trodde att Fabio ännu var borta, ansåg hon att intet dåligt motiv kunde tilläggas hennes återvändande. Hon hade ej kunnat motstå frestelsen att åter besöka den plats, hvarmed hennes lifs första stora glädje så väl som dess första stora sorg voro förbundna. Bland allt fattigt folk i Pisa var hon kanhända den sista hvars nyfikenhet kunde väckas af festligheterna i Palazzo Melani. Men hon kunde ej omtala allt detta; hon kunde blott med stor ödmjukhet och ej ringa öfverraskning lyssna, då hofmästaren af medlidande med hennes okunnighet och i hopp om att kunna fresta henne att mottaga det erbjudna engagementet, beskref tillställningarne vid den tillkommande festen och med förkärlek omtalade de arkadiska löfsalarne och herdinnornas skönhet. Då han tystnat vågade Nanina framställa, att hon trodde sig skola bli mycket nervös i en grann drägt, som ej tillhörde henne sjelf, och att hon mycket betviflade sin förmåga att som sig borde uppassa det förnäma folket på balen. Hofmästaren ville dock ej höra talas om några invändningar och ropade befallande på Marta Angrisani för att rekommendera Naninas karakter. Medan denna formalitet fullbordades till hofmästarens fullkomliga belåtenhet, inkom La Bion