Göteborgsposten – 8 augusti 1862, sida 1

ha aldrig skiljts ät; ej heller skola vi det nägonsin, och derföre var jag tvungen uppsäga min plats. — Och nu är ni här tillbaka i Pisa utan sysselsättning, förmodar jag ? — Ja, min herre. Vi kommo först igår tillbaka. — Först igår! ni är en lycklig flicka, det må jag säga, som träffat mig. Har ni någon här i staden, som kan rekommendera er. — Ja, värdinnan här i huset kan det. — Och huru heter hon? — Martha Angrisani, min herre. — Hvad! Den välkända sjuksköterskan ? Ni skulle ej kunnat ha en bättre rekommendation, mitt barn. Jag kommer ihåg att hon användes i Melanipalatset, då markisen sista gången hade sitt giktanfall. Jag visste dock aldrig att hon hyrde ut rum. — Hon och hennes dotter ha rådt om detta hus längre än jag kan påminna mig. Min syster och jag ha bott der sedan jag var ett litet barn och jag hoppades att vi nu åter skulle kunna få bo der Men rummet i öfversta våningen är redan uthyrdt och det i nedra våningen är, fruktar jag, vida dyrare än vi bade råd att betala. — Huru stor är hyran? Nanina nämnde med mycken fruktan hyresbeloppet för veckan. Hofmästaren började skratta,