Göteborgsposten – 6 augusti 1862, sida 2

— Ni kommer ihåg de enskilda föreskrifter ni gaf mig och min hustru, då ni först förde Nanina till vårt hus? sade han med mycket orolig min — Ja, ni skulle ge akt på henne, men akta er så att hon ej misstänkte er. Det var på den tiden möjligt, att hon kunde försöka att utan min vetskap återvända till Pisa, och allt berodde då på att hon ej utan att jag visste af det afreste från Florens. Jag anser nu, att jag gjorde orätt i att misstro henne; men det var ytterst nödvändigt att förutse alla möjligheter och att ej sätta för mycken lit till min egen goda tanke om flickan. Af detta skäl anbefallde jag er visserligen att i hemlighet ge akt på henne. Så till vida har ni fullkomligt rätt och jag har intet att beklaga mig öfver. Men fortsätt nu. — Ni erinrar er, återtog den lille mannen, att första följden af vår uppmärksamhet var den upptäckten att hon i hemlighet lärde sig skrifva? — Ja; och jag underrättade er äfven det ni ej borde visa att ni visste, hvad hon hade för sig, utan vänta och se om hon använde sin skrifkunnighet och emottoge bref eller sände sådane med posten. Ni underrättade mig i edra månadsrapporter, att hon aldrig gjorde något sådant. — Aldrig förrän för tre dagar sedan, och då spårades hon från sitt rum i mitt hus till