Göteborgsposten – 6 augusti 1862, sida 2

Fader Rocco tog biljetten och läste följande rader: ö Jag har just nyss upptäckt, att jag har varit bevakad och misstänkt under hela den tid jag vistats under ert tak. Jag kan omöjligt dröja i en spions hus en natt till. Vi äro ingenting skyldiga er och kunna lefva på hederligt sätt hvar vi behaga. Om ni träffar fader Rocco, så säg honom att jag kan förlåta hans misstankar emot mig, men aldrig glömma dem. Jag som hade fullt förtroende till honom hade rätt att fordra detsamma tillbaka. Det var alltid uppmuntrande för mig att tänka mig honom som en fader och vän. Jag har för alltid förlorat denna uppmuntran och det var den sista jag hade qvar! Nanina. Presten steg upp och lemnade biljetten tillbaka. Äfven den besökande steg upp. Vi måste, så godt vi kunna, bota denna olycka sade pater Rocco med en suck. Är ni färdig att återvända till Florens i morgon? Den lille mannen bugade sig ånyo. (Forts.)