Göteborgsposten – 5 augusti 1862, sida 3

Från Utlandet. Italien har i närvarande stund tvenne arlamenter och tvenne regeringar. Der äro enaten, deputerade kammaren och konungens vinistrar i Norr, och der är Garibaldi med in stojande hop i Södern. Denna dualism an ej sortvara, en kollision tyckes nästan undviklig, skrifver en korresp. till Times. Ganbaldi befann sig den 19 i Marsala å Siciien, skådeplatsen för denna beryktade andstigning, som följdes af en serie bedrifter tap like i verldens historia. Generalen inrädde, i spetsen för en oräknelig menniskonassa, i katedralen, hvarest ett Te Deum jongs till hans ära. Efter välsignelsen besteg en munk predikstolen och holl ett exemporeradt föredrag. Garibaldi, som greps äif hans ord, slog sina armar kring munkens nals och kysste honom inför den församlade menigheten. Derefter gjorde han ert slag genom staden, på väg till palatset, och kysste alla de prester och munkar han mötte i sin väg. (En mycket svettdrifvande arbete, skulle jag tro, i de sicilianska hunddagarne.) Den 20:de begaf han sig till Jungfruns kyrka, der messan hölls af pater Pantaleo, Garibaldis kaplan. Han vände sig till församlingen och talade vord af eld om Rom och Venedig, samt uppmanade generalen och folket att binda sig genom en helig ed för ÅKom eller Döden! Folket i Kyrkan svor inför den allmäktige, att det skulle befria Rom eller do. Syndikern eller mayorn i staden, en at regeringen utseddetjensteman, tog kännedom om detta högtidliga löfte af Marsalas betolkning och satte upp en laglig akt ad arternam rel memoriam. Garibaldis tal i Marsala var blott en andra upplaga af det han höll i Palermo, men häftigare. Generalen började med några vundvikliga hänsyftningar på sitt förra besök i Marsala för två år sedan. Han hade då endast några få följeslagare — 1,000 st.; men inför denna handfull krigare försvunno 128,v00 man väl exercerade och underhållna regelbandna trupper och 11,000,000 italienare voro fria. Nu äro italienarne 25,000, 000, och de hafva blott ett mål — Rom och Venedig. Kom och Venedig kunna ej erhållas på tredlig väg. Unalienarne måste gripa till vapen. Rom är vårt eget... (hurrarop från folket,) Ja, Rom eller döden! Vi begära ingenting annat an hvad som är vårt eget: Rom eller döden! Folket upprepade med ursinniga rop: Ja, Rom eller Döden! Generalen ville derpå draga sig tillbaka, efter det han sagt Marsalaboarne några vänskapliga ord, då ropen at Kom eller döden från mängden drefvo honom att åter vända sig till församlingen och fortsätta sin harang. vi äro trötta vid att bedja. Må Napoleon få veta, att Rom och Venedig äro våra. Låt ingen narra er med att säga, att vi äro skyldiga Frankrikes tyrann tacksamhet. Vår tacksamhet tillhör franska folket. Ja, franska folket är med oss; fransmännen äro våra bröder, men de sucka i kedjor och framhväsa sin önskan efter frihet. Napoleon ät en tjuf (ladro), en röfvare (rapace), en usur: pator, en bedragare. Han företog 1859 års krig, icke för vår skull, utan för sin egen. vi gåfvo honom vårt blod i Krimkriget, v betalte honom 60 millioner, vi mättade honon med Savoyen och Nizza; och han ville h: mera; jag vet det. Han handlade för sin fa miljs utvidgning; han har en hten prins fär dig för Rom; en liten herre för Neapel, o. s. v. jag vet det. Han önskade att vi skulle var hans undersäter. Han är Italiens fiende, ha har upprätthållit och upprätthåller röfvene tor de neapolitanska provinsernas förödande Blhan har skandaliserat hela Europa i sitt fö sänga hopp om att kunna bryta 25,000,00 itallenares kraft. Vi behöfva icke stanna, fö att tigga något af en sådan man. Fransk folket är med oss. Må Napoleon falla, oc Rom är vårt! Detta är ord, som måste hänföra en lifli befolkning och äfven göra intryck på en per son, som vill bära en mask at fribetskänsl under hvilken egennyttans spel kan bedritva Den alltid väl underrättade brisselerkorres i Köln. Zeit. säger också, att Garibaldis t haft en stor verkan på Napoleon, och dett i Italiens intresse. För att Garibaldi skul kunna uttala sig så, måste han ha ett he folks opinion till grundval, och det är inf denna opinion Napoleon måhända skall nödg mo La st hatvad slamfHat Afvar att hans nt! 7 SS