Göteborgsposten – 5 augusti 1862, sida 1

vär teater hade nägon tid förut blifvit använd vid en stor konsert, som gafs med anledning af giftermålet. Men låt oss lemna detta ämne, Jag har fått feber blott af att tala derom ... Du har rysligt varmt härinne. Jag häller nästan på att qväfvas. — Skall jag öppna ett fönster ? — Nej, låt oss gå och hemta litet frisk luft vid flodstranden. Kom, tag din mössa och solfjäder. Det mörknar! ingen skall se oss, och vi kunna, ifall du så vill, vända åter om en halftimma. Mademoiselle Virginie gaf temligen motgträfvigt efter för sin väninnas vilja. De gingo ned mot floden. Solen var redan nere och Italiens plötsliga natt sänkte sig hastigt. Ehuru Brigida ej yttrade något vidare om Fabio och hans hustru. tog hon dock vägen åt det håll på Arnostranden der den unge adelsmannens palats låg. Just som de hunno till palatsets port, nedsattes en portschäs utanför densamma. En betjent gick, efter ett ögonblicks samtal med damen inuti portschäsen, in i portvaktens rum. Brigida lemnade sin väninnas arm och smög sig efter i skuggan af den stora stängda porten. — Marchesa Melani frågar huru contessa dAscoli och barnet må i afton, sade betjenten. — contessan har ej blifvit det ringaste