hvad du önskar veta. Svara mig blott på en fråga. Har du hört något om hennes helsa? — Huru skulle jag kunna ha det? Modesömmerskor kunna ej gå och fråga adeln om sådant. — sannt! Och nu en sista fråga: Hur är det med den lilla enfaldiga Nanina? — Jag har hvarken hört talas om eller sett henne. Hon kan ej vara i Pisa, ty då skulle hon varit här och hört sig om efter arbete. — Ahl! Jag hade ej beböft fråga om henne, ifall jag tänkt mig för. Det är klart att fader Rocco för sin systerdotters skull håller henne ur vägen. — Hvad! Älskade Fabio verkligen denna flicka? — Mera än tjugo sådana hustrur som han nu fått! Jag var i ateliern den morgon man berättade honom om hennes afresa från Pisa. Ett bref lemnades honom, hvaraf han inhemtade, att flickan lemnat Pisa ledd af sin hederskänsla och att bon gömt sig så att han ej kunde få rätt på henne, för att derigenom hindra honom från att genom ett giftermål med henne bryta med alla sina vänner. Naturligtvis kunde han ej tro, att detta var hennes eget påhitt; lika naturligt var, att då fader Rocco blef eftersänd och icke anträffades, misstankarne föllo på honom. Jag har aldrig sett en man i ett sådant raseri förut. Han