Den gula dominon.) af Wilkie Collins. — Det höres ingenting af att de skulle vara oense. Hon har klädningar, vagnar, hästar, en negerpage, den minsta knähund i Italien — med ett ord all den lyx en qvinna kan önska sig; och, i förbigående sagdt, ett barn på köpet. — Ett barn! — Ja, ett barn, födt för något mer än en vecka sedan. — Ej en gosse, hoppas jag? — Nej, en flicka. — Jag är glad, att höra det, Rikt folk önska alltid att den förstfödde skall vara en gosse. De ha då båda blifvit bedragna i sitt hopp. Det var fägnesamt att höra! — Min Gud, Brigida! så ond du ser ut! — Gör jag det? Ja det är nog troligt! Jag hatar Fabio dAscoli och Maddalena Lomi — hvar och en särskildt, och dubbelt som man och hustru. Väntal Jag skall genast berätta ) Forts. fr. N:o 176.