Göteborgsposten – 1 augusti 1862, sida 2

till Nanina. Jag önskar tala med dig allena och hennes frånvaro skulle ge mig tillfälle dertill, Kan du låta henne gå ut ensam? — Ja, fader Rocco, hon går ofta ut ensam, svarade Nanina i låg darrande ton och blickade förvirrad mot golfvet. — Gå då mitt barn, sade pater Rocco, och klappade barnet på skuldran. Kom tilbaka hit till din syster, såsnart du lemnat från dig mattorna. La Biondella gick genast ut mycket stolt med Scaramuccia vid sin sida. Fader Rocco stängde dörren efter dem, tog den enda stol som fanns i rummet och bad Nanina sitta ned bredvid honom på denna. — Tror du att jag är din vän, mitt barn, och att jag alltid menat väl med dig? började han. — Den bästa och hjertligaste bland vänner, svarade Nanina. — Du vill då täligt lyssna till hvad jag har att säga dig, och tro att hvad jag talar är till ditt bästa, ehura mina ord kanske skola göra dig ledens? (Nanina vände bort hufvudet.) Sag mig nu, skulle jag till en början ha orätt om jag yttrade att min broders larjunge, den unge adelsman vi kalla Fabio, har varit här på ett besök i dag? (Nanina spratt förskräckt upp från stolen.) Sitt ner igen mitt barn, jag äm