krönta hufvud i Europa. Han å sin sida talade med dem så vänligt och okonstadt som hade han varit deras like, nedsatte sig gladtigt vid de smutsiga bäddarne eller på de rankiga stolarne, och utdelade sina små penningeskänker snarare med utscende af en man sam betalar skulder, än af en som delar ut allmosor. Då han påträffade sjukdomsfall, drog han ut bläckhornet och en pappersremsa och skref upp enkla botemedel, att hemtas i det närliggande klostrets medikamentsförråd. Då han gjort slut på sina penningar och aflagt sina besök, eskorterades han ut ifrån fattigqvarteret af en verklig svit entusiastiska beundrare. Qvinnorna kysste åter hans händer och männen togo af sig hattarne då han vände sig om och med en vänlig handviftning tog farväl af dem. Sedan han åter blifvit allena tog han vägen mot Campo Santo. Han passerade förbi det hus, der Nanina bodde, och gick några minuter tankfull fram och åter på gatan. Då han slutligen steg uppför den branta trappa, som ledde till de båda systrarnes rum, fann ban dörren stående på glänt. Han öppnade den sakta, såg La Biondella sitta med sin täcka profil vänd emot honom, ätande sin aftonvard af bröd och vindrufvor. I andra änden af rummet satt Scaramuccia i ett hörn helt prydligt på bakbenen med munnen vidöppen, för att fånga den brödbit som han för