styrka ej kan sås ihop. Utländingar skola sannolikt ej heller följa presidentens upprop, då utgången af kriget nu synes så mycket luta åt Söderns sida. andra sidan tyckas sydstaterna med hvarje dag alltmera utveckla sin kraft, deras trupper äro i starkt antal verksamma öfverallt och deras rörelser utmärka sig för en ovanlig snabbhet under ledning al skickliga officerure. Kan nordarmåen ej ansenligt förstärkas, är det fåra värdt, att den inom kort krossas på flera punkter, såframt man ej beslutar att draga tillsammans alla sina krafter, ett steg som innebär de största faror, emedan sydtrupperna då skola ha hela landet öppet för sig. Under så förtviflade omständigheter synes det oss helt naturligt, att den länge väntade, afgorande krisen nu är inne, och att Nordstaternas figurer på Amerikas schackbräde skola nödgas ingå en kompromiss med sina avtagonister, en kompromiss hvarigenom unionens delning blir proklamerad och Sydstaterna erkända som ett sjelfständigt statsförbund.