Göteborgsposten – 31 juli 1862, sida 3

IIvarjehanda. En mecklenburgsk Don skanudo. Läsaren har säkerligen icke glömt mecklenbuska Carfsmarskalken, den ädle Kuno v. Hahn—Hahn, herre till Basedow, hvars verldsberömda reskript till sina unom hvita halsdukar och nandskar, svarta frackar och Åunderdänigst god morgon? aflockade hela Europa ett verkligen homeriskt skratt. Knappt har talet om honom tystnat, förrän en honom värdig landsman och själafrände gifvit ifrån sig en förordning af likartadt, betängdt komiskt innehåll. Den bär titeln: Vilkor, hvarunder besöket i den herrskupliga träagården tillates sällskaper, som komma med hr Gräbes ångfartyg till Wustrau. Det Wustrau, hvarom här är fråga, är ett stumgods, som förr tillhört Ziethen, Fredrik den stores bekante husargeneral. De goca borgrarne i den närliggande staden Ruppin brukaue vallfärda dit hvarje söndag med hustrur och barn samt en välförsedd matkorg, och sedan de i gräset vederqvickt sin lekamen med mera materiela njutningar, vandrade de omkring i slott och park, för att sornöja sinnet med de många minnena om Der Alte im Busche, såsom Zicthen ännu kallas. Men i dessa njutningar har nu ett sorgligt intrång gjorts genom nämnua reskript om Åvilkoren för besöket i trädgården. Stamgodsets unge egare, en preussisk löjtn, Schwerm, som 1859 utnamndes ull grefve, har funnit sin adliga värdighet kränkt genom de fortroliga borgerliga närmandena och derföre genom en hel följd af bestämmelser värnat om den hotade etiketten. Besök i trädgården tillåtas blott, då ledaren för ett sällskap eller familjens öfverbulvud inskrifver sitt namn i en på angbaten befintlig bok, med tillägg af det untal personer, som befinna sig i hans sällskap. Från kl. 1 ull Aftonklockans ringning får man derpå promenera i trädgarden, men man måste dessförinnan ha ätit sig väl mätt, ty Latt lörtära något i trädgärden eller dertill hörande byggnader är strängt förbjudet. Likaftedes förbjudes det att om hvardagen mea frågor störa trädgårdsmästaren eller de uti trädgården sysselsatta personer i deras arbete. I 5:te af vilkorenheter det: Har någon af herrskapets familj valt sig en sittplats i trädgården, så önskas, att allmänheten undviker att alltför ofta gå förbi den si tande. Med barnet (ett dibarn om ett par månader) och umman får man på intet vilkor ge sig i lag. Under s.na förlustelser skall sällskapet icke lata störa sig mera af herrskapets promenader i trädgården, än anständigheten fordrar. Att man synbarligen undviker herrskapet, är för detta lika litet angenämt, som att man synbarligen uppsöker det. Den sista bestämmelsen har i synnerhet sänkt hela staden Ruppin i det djupaste grubbel, och stadens prokurator, hvars råd är begärdt, har nästan funderat sig tungsot på halsen. Man tänker nu utse en deputation, för att 1a upplysning hos vederbörande sjeltva, saväl om de yttre kännetecknen på deras herrskapliga qvalitet som sitta i trädgården, som om de gränsor, hvilka af den grefliga Åanståndigheten åläggas de besökandes förlustelser. Poetisk väderleksberättelse. I Wexjo-bladet läses under d. 21 d:s: Om fruntimmersveckan, midt upp i hvilken vi nu befinna oss, går en sägen att den gerna stänker omkring sig eller artigare sagdt att den knippar med väta skor; och den synes ej heller i ar vilja helt och hållet förneka denna sim traditionella egenhet churu vätan hittills utportionerats i sparsammare mått än man af den ruskiga sommarens allmänna meteorologiska karakter trott sig kunna vänta. Sälunda var Sara blid och leende som hennes hebreiska namne i gamla testumentets dagar; endast då hon närmade sig middagshöjden af sitt kortvariga lif fuktades hennes kinder af några lätta daggdroppar. Deremot inträdde i går Margareta på scenen med en butter min, kyla i hela sitt väsen och med ögonen förgråtna efter en i tårar genomvakad natt; hennes retsamma lynne gaf sig luft i en bitande blåst, hvilken knappast sackade af sedan täckelset fallit ofver skådeplatsen för hennes uppträdande. Men sallsumt nog efterlemnade hon denna gång ullenast ett flyktigt minne al sitt koketterande för regnguden. Johanna, som i dag fått hand om regeringstömmarne, steg kulen, blåsig och jemväl med däfna kinder ur sin bädd. Af sol och värme lolvar hon föga, men en qvinlig nyck kan möjligen under dagens lopp förbyta hennes skick och later i de drägligaste julimånaden haft att bjuda på. Men om uppfyllelsen af en sådan önskan ger likväl förmiddagen ingen förhoppning. Så mycket för den gången; i det nästderefter utkommande numret för d. 25 fortskttes redogörelsen sälunda: Väderleken, som i tisdags under Magdalenas nyckfulla förvaltning var i ständig oro och inom några timmar genomlöpte snart sagdt hela barometer-skalan, öfvergick med Emmas anträde till regeringen i en förundransvärdt klar luft med stadigt uppehåll men fortfarande kyla, hvilken aflöstes med en angenäm sommarvärme af Christina, som i går, med oföränderligt solsken på sitt änne, innehade tronen. Veckans hulda krinolinregenter ha emellertid samt och synnerligen, ehuru i olika grad, varit besvärade af väderspänning eller, för att tala i hvardagsstil, ett ihållande blåsväder. Den stackars Jacob, damernas släpbärare, vandrar i dag under suckar och sorg eller med andra ord under blåst och regn sökande förgäfves efter spåren af de försvunna huldgudinnorna. Betänklig händelse för en soldat. — Ett amerikanskt blad berättar: För kort sedan blef en ung frivillig i ett Vermontregemente, hvilken stod på post som skildvakt, plötsligen så illamående, att man genast nåsta föra honon till lacarettoet dar han Altan An