Göteborgsposten – 31 juli 1862, sida 2

besöka er i afton, då jag gör min rond bland mina socknboar, ech då taga mattorna med mig. Du är en snäll flicka Nanina — du har alltid varit en snäll flicka — och så länge jag lefver, mitt barn, skall du aldrig sakna en vän och rådgifvare. Naninas ögon fylldes med tårar. Hon drog mantillan närmare än någonsin intill sitt ansigte och försökte tacka presten. Fader Rocco nickade vänligt åt henne, lade för ett ögonblick handen lätt på hennes hufvud och vände sig åter om till sin madonnastatyett. —Glöm ej budet till den dam, som skall sitta för mig i morgon bittida! sade Luca till Nanina, då denna på sin väg ut ur ateliern gick förbi honom. — Sedan hon gått återvände Fabio till presten, som ännu var sysselsatt med sitt cement. — Jag hoppas ni skall hinna längre med bysten i morgon, sade fader Rocco böfligt; ni kan helt säkert ej beklaga er öfver er modell? — Beklaga mig öfver henne! uttropade den unge mannen varmt; hon har det skönaste hufvud jag någonsin sett. Om jag vore tjugo gånger så skicklig bildhuggare som jag är, så skulle jag förtvifla om att kunna göra henne rättvisa. Han gick in i det inre rummet för att åter betrakta bysten, dröjde en liten stund framför