Göteborgsposten – 31 juli 1862, sida 2

hvad är rikedomen sjelf för en man som följer min kallelse? — Penningar äro alltid af nägot värde för bvem som helst. — Äro de verkligen? När har du funnit att jag brytt mig om dem? Gif mig nog penningar för mitt dagliga bröd, för att betala min bostad, för att köpa min grofva prestrock — och ehuru jag må behöfva mycket för de fattige, bchöfver jag dock intet mera för mig sjelf. När har du funnit mig egennyttig? Har jag af dig någonsin begärt mer än några få kronor för att på högtidsdagar skänka bort bland mina församlingsboer? Penningar! penningar för en man, som i morgon kan bli kallad till Rom, som kan befallas att efter en half timma gå på en utländsk mission, hvilken måhända för honom till verldens ända, en man som hvilket ögonblick som helst skulle vara redo att lyda en dylik befallning! Penningar till en man, som ej har hustru, hem eller något annat intresse utom sin kyrkas heliga krets! Broder! ser du smutsen och dammet och de oformliga marmorbitarne som ligga rundt omkring din Minervastaty? Betäck i stället detta golf med guld — och ehuru stoftet har förändrat form och färg, skall det i mina ögon ändock vara stoft. — Mycket ädla åsigter Rocco, men jag kan ej dela dem. Om jag antager att du ej bryr