Göteborgsposten – 30 juli 1862, sida 2

och gaf allt då och då foreskrifter till nägon af hans arbetare som groft tillhoggo draperiet till en annan sigur. Vid motsatta andan af rummet, närmast intill träväggen, stod hans broder pater Rocco och tog ett aftryck af en statyett af madonnan, medan Maddalena Lomi, skulptörens dotter, befriad från att sitta som modell för Minervas ansigte, gick omkring i båda rumman och såg på hvad som derstädes föregick. Det förefanns i visst afseende en stark familjelikhet emellan fader, broder och dotter. Alla tre vore högresta, vackra med mörkt hår och mörka ögon. Icke desto mindre voro deras anletsuttryck olika, huru mycket de än liknade hvarandra i drag. Maddalena Lomis ansigte uttryckte starka passioner, men ej en oädel karakter. Hennes fader hade, med samma kännetecker på häftigt lynne, några dystra drag kring ögo nen och munnen, hvilka antydde allt annat är en öppen karakter. Pater Roccos ansigte å an dra sidan såg ut som en personifikation af full komligt lugn och oöfvervinnelig moderation Hans sätt, som på samma gång var fast son lugnt och eftertänksamt, bidrog ännu mera at höja intrycket af hans ansigte. Dottern såg u som om hon på ett ögonblick skulle kunnat bl ursinnig och äfven på ett ögonblick förlåta Fadren tycktes vara lika lätttrelig, men had något i sitt ansigte som sade: ,Reta mig