Göteborgsposten – 29 juli 1862, sida 2

proportion. IIennes här var af den rika kastanjebruna färg och hennes ögon af denna! djupt violettblåa skiftning, Giorgione och Titian hafva gjort ryktbara såsom typen för den venetianska skönheten. Hennes drag egde denna karakter och regularitet, som är det sälsyntaste af alla qvinliga behag, i Italien såväl som annorstädes. Den enda allvarsamma bristen i ansigtet var hennes blekhet. Hennes kinder som ej saknade någonting i formens fullkomlighet, saknade deremot helt och hållet färg. Detta utseende af helsa, som är den egentliga kronan på qvinlig skönhet, var det enda behag som hennes ansigte ej egde. Hon kom in i rummet med ett sorgset och matt uttryck i sina drag, hvilket likväl då hon märkte den lysande klädda fransyskan, förvandlades till en blick af förvåning, nästån af förfäran. Hennes sätt blef skyggt och besväradt; efter ett ögonblicks tvekande vände hon, utan att säga något, tillbaka till dörran. — Vänta, vänta Nannina, yttrade Brigida på italienska. Var ej rädd för detta fruntimmer. Hon är vår nya förestånderska och har i sin makt att göra dig allehanda tjenster. Se opp och säg oss hvad du önskar. Du fyllde sexton år för icke längesedan, Nannina, och du bär dig åt som ett två års gammalt barn. — Jag kom blott för att få veta, om det