den. Jag måste säga dig, att jag ej skall sitta för honom utan för hans lärare, Luca Lomi, som utför Minervas staty. Ansigtet är modelleradt efter hans dotter, och nu behöfver han någon att sitta för gudinnans bröst och armar. Madelena Lomi är, säger man, af alldeles gamma längd som jag. Skilnaden är blott att jag bar en vacker figur och hon en ful. Jag har genom en vän som är sysselsatt i ateliern erbjudit mig att sitta. Om Luca Lomi antager, är jag säker på att bli presenterad för den unge adelsmannen; lemna det sedan åt mina vackra ögon, mina talanger och min öfvade tunga att göra hvad som för öfrigt behöfves. — Vänta! Jag vill ej ha de der spetsarne dubbla, då jag tänker närmare efter. Jag skall låta dem gå i krokar rundtomkring klädningen — såder ... Nåväl, och hvem är din vän, som är sysselsatt i ateliern? En fjerde bildhuggare? — Nej, nej! Den besynnerligaste, enfaldigaste lilla varelse .... Just i detta ögonblick hördes en svag klappning på dörren. Brigida lade ett finger på sina läppar och ropade otåligt ..Kom in. Dörren öppnades sagta, och en ung flicka, fattigt men mycket nätt klädd inträdde i rummet. Hon var temligen mager och under medelmättan; men hennes hufvud och gestalt voro i fullkomlig