Göteborgsposten – 29 juli 1862, sida 1

— ——— ————— se —7—!4t —1— — — — BädP.:äU — ä—s —xct — — Säg mig huru jag blef hämnad, fortfor den andra och tryckte mademoiselle hårdare i sina armar. Fransyskan tecknade åt henne att luta sig ned och hviskade hastigt några meningar i hennes öra. Italivenskan lyssnade girigt, med de vilda, misstänksamma ögonen riktade mot dörren. Då den andra slutat släppte hon henne ur sin omfamning och förde med en suck af lättnad det tjocka svarta håret tillbaka från tinningarne. — Nu äro vi vänner, sade hon och satte sig med likgiltig min på en stol vid arbetsbordet. — Ja, vänner, upprepade mademoiselle Virginie med ett nytt skratt. Men vi måste gå till vårt arbete, fortsatte hon och gjorde en hop nålar i ordning för att sticka dem emellan tänderna. — Ändamålet med att jag kommit hit förmodar jag vara att ruinera den förra förestånderskan som blifvit vår rival. Godt! Jag skall minera henne. Bred ut den der gula silkesbrokaden, min vän, och fäst detta mönster på din sida medan jag fäster det på min. Och hvad är dina planer Bridgida? (Kom ihåg, att Finette är död och att Virginie uppstigit ur hennes askal) Du kan väl aldrig ämna att stanna här hela ditt lif? (Lemna en tum af tyget utom papperet rundt omkring.) Du måste