Göteborgsposten – 26 juli 1862, sida 2

sina ryggar, inom tio minuter voro efter värt par. Naturligtvis körde Gratton ursinnigt, när han fick höra ropen och hästtrampet bakom sig, och just som han hann till Gibbet-bommen, en mil härifrån som ni vet, hade förföljarne hunnit så långt att de sågo honom. Bomvaktaren låg och sof, bommen var stängd och bönderna kommo hojtande uppför kullen. Här såg det illa ut! Tag fast honom! Tag fast honom! ropade mobben i hälarne på honom, och några togo en genväg öfver sir Dick Landers park för att hugga honom i flanken. Men Gratton var ej den som lät fånga sig i en återvändsgränd. Han körde hästen ett par hundra alnar tilibaka, vände återigen, lät piskan gå och körde häst och gigg rakt igenom bommen. För hvarje ögonblick växte pöbelmassan, hojtande och ropande likt djeflar : — Ett lik! ett lik! Tag fast honom! En liktjuf! — Tänk er så klassiskt! fortfor Tom. Mark gick på med piskan som en slaga och damen vid hans sida nickade med hufvudet likt en drucken mandarin. (Forts.)