Göteborgsposten – 25 juli 1862, sida 2

utan att han gaf från sig en klagan eller ett ljnd. Jag har ofta gederwera undrat huru jag kunde slå till så hårdt, men passionen gifver oss en styrka som skulle kunna splittra jern. Jag vände mig om för att äfven gifva Gratton ett slag, men han hade försvunnit. Sällskapet uppbröt naturligtvis genast; studenten som jag gifvit slaget bortfördes för att återställas, och den unga damens anhöriga bad mig följa dem hem. — Ni hörde väl talas om denna händelse? afbröt han frågande. De skurkarne hade upplost tartarum emetikum i den lemonad och sorbet som blifvit tillredd för damerna. Följden häraf blef för många en allvarsam sjukdom och jag tror tillochmed att detta gemensamma skälmstycke kostade en af damerna lifvet. — Sedan jag följt moder och döttrar hem i deras vagn, — fortsatte Whinston — och af: stått min plats till familjens läkare, återvände jag hem med löfte att följande dag göra ett nyt besök. Min öfverraskning var stor, då jag der: vid af föräldrar och döttrar blef emottagen met hela värmen och hjertligheten hos gamla vänner Jag fann då att jag var i mr L:s hus, just sam me man till hvilken jag hade rekommendations brefvet och till hvilken vår gemensamme vän oft skrifvit om mig. Jag kan knappt uttrycka al den lycka jag kände af att umgås i denna älsk