tillfalligtvis i förfriskningsrummet, hvilket var tomt på några unga män när, som stodo vid ett sidobord. Då jag nalkades ett af de andra borden, hörde jag ett undertryckt skratt och utropet: Nej, nej icke så mycket. Härpå svarade en anaan röst: Det är tillsammanstaget blott en skrupel. Det blir ju ett ypperligt streck ! I detta ögonblick märktes min närvaro; jag hörde ett hastigt slamrande med glasen och tillbringarne, och hela sällskapet gick sin väg, under det att en af dem förstulet stack ett papper i fickan. Jag märkte vid den hastiga blick jag gaf dem, att de alla voro studenter, hvilka jag dagligen brukade träffa på föreläsningarne, bland andra Gratton. Jag gaf dock ej vidare akt på dem, utan återvände till danssalen och betraktade dansen, — Der fanns en grupp af fruntimmer, synbarligen en moder och tre systrar, hvilkas skönhet tilldrog sig alla de närvarandes blickar. Det låg en lugn elegans i deras hållning och en finhet i deras sätt, som åtminstone efter min tanke satte dem vida öfver alla andra närvarande skönheter, och dock fanns der denna afton åtskilliga högst förtjusande qvinnor. Men bland de tre systrarne var det en som isynnerhet fängslade mig och tilldrog sig hela min uppmärksamhet. Jag stod hänförd, helt och hållet förtrollad och alldeles glömsk af det opassande i att som jag