— — BÅL. — — ———2f7 —— aktade redaktoren af Feedrelandet, Oar Ploug, hvars Skandinavien hon säger vars realiseradt, så snart man lyckats manövrera så, att ett försvarssörbund kommer till stånd, genom hvilket Sverige blir tvunget att för Danmarks räkning bekriga Tyskland — en beskyllning som minst passar in på Ploug, hvars hela skrifställareverksamhet, både såsom Purnalist och skald uteslutande varit egnad Nordens enhetssak, som han i Danmark suarare ansetts uppfatta alltför idealt än ensisdigt dansk, såsom H. T. vill ha den. Vi vilja deremot söka i korthet visa H. T:s fientliga stämning mot nutidens skandinaviska sträfvanden och särskildt dess ovilja mot Danmark. Då i fjol i April nuvarande danske konseljpresidenten Hall experimenterade genom holsteinska ständerförsamlingen med helstaten, uttalade sig en stark opposition emot honom såväl i Danmark som här i landet af de frisinnade nordiska enhetstidningarne. Äfven vi yttrade oss emot detta hallska experimenterande, hvilket hvar och en kunde förutse endast skola leda till en ny forödmjukelse sör Danmark, liksom det äfven måste hafva till följd att ny söndring mellan danska och svenska regeringarne uppstode, eftersom den senare bestämdt och officielt attalat sig för ett Norden till Eidern. Men då tog vår kollega H. T. ifrigt parti för helstatsmannen hr Hall, hvars politik hon då i April kallade den -praktiska politiken, då deremot Eiderpolitiken och Schleswigholsteinismen betitlades med nde politiska teorierna). Detta hr Halls experiment misslyckades, såsom vi veta, och gjorde blott Tyskland ännu mera närgänget, så att det tillochmed blandade sig i Slesvigs angelägenheter. Det vill synas som om hr Hall fått ögonen öppna och nu vill så småningom sluta sig till Eiderpohtiken eller ätminstone bereda en nordisk allians. För egen del gilla vi ingalunda hans misstrogna betänksamhet härutinnan; men sluta oss heldre ull detta hans nya försök, än till alla helstatsexperimenter, ty vi tro att, om han sedan åter skulle gå den politiska kompassen rundt och börja ett annat experiment, ghan vore ohjelpligen fallen, emedan, enligt vår åsigt, numera blott en nordisk politik gerna är möjlig i Danmark. Men nu anfaller H. T. hr Hall och hans politik på det häftigaste och kallar den en blott kabinettspolitk. Kan detta utfall väl afse annat än ett försvagande af hans trodda bemödanden om en skandinavisk allians, och en önskan att han må ätervända till ,,den praktiska poliuken? Eller med andra ord: är ej H. T. i sin antiskandinaviska ifver förgrymmad ofver att en möjlighet börjar visa sig till ett ordnande i sannt nordisk riktning af förhållandena i Nerdon? Då H. T. anser Danmarks försök att få behålla äfven Sydslesvig och vill att innevånarne der skola företaga en omröstning, för hon en mera skenbar än verklig frihets talan; och, om vi minnas rätt, var hon sjelt vid ett likartadt tillfälle, nemligen då Savoyen omröstade under franska bajonetter, emot denua omröstning, hvars konseqvens äfven vår regering klokt uppfattade, då hon formligt proesterade emot densamma. Låt oss antaga att ex. lapparne i norra trakterna af skandinaviska haltön på ett eller annat sätt finge ryska sympatier och började tala en rysk rotvelska, liksom sydslesvigarne tala en tyck; Ryssland ville en omröstning, lapparne med, och dess utgång vore gifven. Skulle vi då 5å in på den, fastän vi visste att ryssarne lerigenom skulle snart nedtrycka oss till inet, t. ex. genom att från Norges nordliga ) Se H. T. för d. 19 April 1861. a