kunde taga plats i föreläsningssalen förran hans öga, liksom fängsladt af ett obehagligt föremål, hade upptäckt hans medtäflares drag. Hans tro var att denna antipati, eller rättare atraktign var ömsesidig, ty han hade iakttagit att Grattons blick sökte honom lika ifrigt. — Ni har aldrig berättat mig sade jag en dag med någon nyfikenhet, i hvilket sällskap ni först träffade Gratton. — Jag vill göra det nu, yttrade Whinston med en lätt darrning i rösten och högre färg på sina kinder, och befria mig från förebråelsen att så länge ha hållit er i okunnighet om den enda hemlighet som någonsin funnits oss emellan. Men för att rätt besvara er fråga måste jag gå omkring två är tillbaka i tiden. Bland de introduktionsbref, som jag vid min första ankomst till Edinburgh medförde från min hemort, var ett till mr L. boende vid Charlotte Sanare och omgifven af en högst älskvärd familj. Omkring fjorton dagar efter min ankomst gjorde jag ett besök enligt adressen på mitt bref, men fann att mr L. och hans familj ännu ej lemnat sin sommarbostad som låg på ett betydligt afstånd från staden. Mitt besök blef således uppskjutet och snart hade jag helt och hållet glömt bort rekommendationsbrefvet. I December månad följande år bevistade jag en subskriberad bal, på hvilken jag dock ej hade lust att dansa. Jag inträdde