Göteborgsposten – 24 juli 1862, sida 1

tröttliga ansträngningar, sade han, har ert lif lyckligtvis blifvit skonadt och dödsdomen förvandlad till transportation för lifstiden. Ert barn fär ätfolja er, och i Nya Syd-Wales kan ni ännu, ty man har för er erhällit ett frikort, ätervinna den ställning i samhället ni här förlorat. Guvernören lade med dessa ord papperen på bordet, och inseende, att den besökande ville vara allena med fången och hennes fader, lemnade han rummet. Utan att taga händerna från sitt brinnande ansigte eller förråda någon rörelse vid läsningen af nådebrefvet drog Bessy, då hon dermed slutat, en lång suck af tacksambet, kastade sig framåt omfamnade den unge mannens knän, innan han kunde hindra denna hennes handlig af sjelfförödmjukelse. Hon tryckte sig fast intill honom. och i denna ställning blickade hon upp med tårfyllda ögon och med en blick som bönföll om förlåtelse. John Bates upplyftade flickan i sina armar och tryckte för första gången i sitt lif en brinnande kyss på hennes läppar. — Det lyckligaste ögonblicket i min tillvaro sade han, var det då jag hörde, att er lif var räddadt. All möda, all ansträngning fö refaller mig som ingenting, då jag krönts mec denna framgång. Det ligger nu i er makt Bessy, att göra detta ögonblicks sällhet varaktig