Göteborgsposten – 22 juli 1862, sida 3

oss. Vägarne, städerna, byarne äro öfvergifna af innevånarne, och de som stannat qvar fly vid vår ankomst och visa sig högst fientliga emot oss. För dem äro vi åtminstone icke befriare eller räddare. De rifva upp vägarne bortsnappa våra förråder och fourage, och de! är med stor svårighet vi kunna förskaffa os: hvad vi ovilkorligen behölva. Jag vet verkligen icke hvad vi skola göra, om sakernas nuvarande ställning fortsar i ännu en månad. Vi hoppas kunna erhålla förråder ofver Vera Cruz från Antillerna eller Förenta Staterna. Jag tror icke at vi här kunna utföra kriget med mindre än 20 å 30,000 man. Denna kontingent är mycket svår att transportera, och när och huru skall den komma? Om den kommer via Vera Cruz, måste hälften af den förgås. Detta är emellertid en stor börda för Frankrike. Om man noga oöfvervåger allt, tycks det som att vi icke kunna få våra behofver från Förenta Staterna, och de resurser vi räknade på i Antillerna äro uttömda. Vi äro här vid Orizaba inalles omkr. 4,000 man stridsfärdiga Med denna styrka skola vi upprätthålla våra kommunikationer och bevaka de städer, der vi hafva våra sjuka och våra magasiner, så att den styrka otver hvilken vi kunna forfoga mot en talrik arme år ringa. Vi hatva blott en sqvadron kavalleri. Jag har aldrig sett ett krig, hvarest kavalleri skulle vara nyttigare än i dewa. Fiendens kavalleri är myeket talrikt. Vi kunna ej hta på Marquezs kavalleri, och hans folk är nära att dö af trötthet och hunger. General Galvey, som bevakar linien från Vera Cruz til Soledad, är oss till mycket gagn. General Campes bevakar vägen från Soledad till Sequito. Patura bevakas af öfverste Vera, och i Cordova stå tvenne bataljoner marinsoldater. I Orizaba ha vi tvenno bataljoner zuaver, en bataljon Jägare och en d:o marinsoldater; i Ingenio står 99:de linieregementet. Armåen har sin position på blott en linie. När regnet kommer, skola vi vara i stort bryderi; det har redan börjat, men strömmarne hålla sig ännu inom sina bräddar. Vi kunna icke lita på våra mexicanska allierade. Om vi ej få sorråder att dela med osa åt dem, skola de sannolikt öfvergifva oss. I hvarje fall kunna vi, om vi skola kunna uppnå Mexico, vara säkra om att dessa män skola vända sig emot oss i samma ögonblick vi bereda oss att på Mexicos tron sätta erkehertig Maximilian eller någon annan främling. Alven om vi afstå från denna europeiska politik och upprätta en annan regering, måste vi göra oss beredda på att besätta landet för ännu många år; men vi kunna ej räkna p. något visst resultat, som skall tillfredsställa Frankrike och betäcka våra utgifter. Med ett ord, vi se endast den största förvirring. Emellertid är vår position betryggad for anfall af andra än sebern, för hvilken vi äro ytterst rädda. I ett post scriptum heter det vidare: General Ortega har förenat sig med Zaragoza i Cumbres. Vi hafva nu framtör oss 20 å 22,000 man. Våra förbindelser med Vera Cruz äro icke så säkra som vi trodde. Några kurirer kunna ej komma fram. Det är troligt, att vi snart skola nödgas skicka ut trupper och sjelfva gå att se etter lifsmedel. Då måste vi skicka dem tillbaka till Tierra Caliente (det är döden). Härtill söker fienden winga oss; och det är tydligen hans afsig! att tvinga oss till strid med vomito. VI rukta att de förstärkningar Frankrike skickar icke skola vara ullräckliga, och art alla de små afdelningar som komma skola ryckas bort genom sjukdomar. Mexicanarne kringsprida tusentals exemlar af en adress till transka soldaterna, hvar lessa berommas, men uppmanas att ej vara viljolösa redskap i en frihetsfientlig politiks ränder. Det omtalas ej, hvad intryck adressen gjort på de transka soldaterna. I Frankrike arbetas natt och dag på örogsstationerna, för att den nya expeditionen nart skall vara i ordning till att lopa ut mot Mexico. Närmare underrättelser från Amerika föreigga nu. Enligt MOUlellans egen officiela ppgift. hvilken dock saknar sanningens klaret, varade striden utanför Richmond verkgen i sju dagar. Nordarmeens förlust i öda, sårade och undvikna anslår han til 0,000 man, men fiendens förlust anser han ara vida öfvervägande. Märkligt nog, förlarar MDClellan, att till sist fienden lemnat onom fältet, hvilket med andra ord vill säga, tt han skulle ha segrat, fastän han, enligt ndra samstämmiga uppgifter, hårdt förtöljif sydtrupperna, så att han måst retirera sina engl. mil och varit nära att se hela sin rmå upprifven af fienden. I slutet af genealens rapport för d. 2 Juli kryper det ock am, fastän blott i förbigående, i det han ttrar: ,Det låg ej i generalens plan att ka—92 ——— es nm — —2 E —— — ki