Göteborgsposten – 22 juli 1862, sida 2

Dem som i enlighet med dessa författares teorier betvifla sauningsenligheten af den berättelse, vi bär framställa kunna vi dock försäkra att den är fullt grundad i verkligheten. Allt hvad författaren har gjort har varit att undertrycka den underordnade roll han sjelf spelat i detta drama, förändra namnen och göra katastrofen mindre skakande. Vid en af sockenskolorna i Rooksnest var en ung man anställd som underlärare. I besittning af ganska goda kunskaper, vackert yttre och en otadlig karakter var han äfven antagen som bibelföreläsare i ett religiöst sällskap. Då Bessy lemnade flickskolan, satte hennes far en loflig stolthet i att låta sin dotter inhemta något mera än blotta förmågan att läsa sin bibel och rita till de fula hieroglyfer, kallade handstil, hvilka tillika med sömnad och stickning skollärarinnan benämnde uppfostran. Han öfverenskom derföre med John Bates, den unge skolmästaren, om att denne skulle egna några timmar i veckan åt Bessy och derunder meddela henne något litet af det öfverflöd på lärdom, hvaraf han sades vara i besittning. Dessa lektioner, påbörjade som en vanlig sak, blefvo snart på ett farligt sätt fängslande både för lärare och lärjunge och fortsattes långt utöfver den tid och det kunskapsmått man först afsett. (Forts.)