Fran Utlandet. Åtskilliga politici, hvilka liksom den spökrädde at en ringa skugga göra någonting rysausvärdt, batfva nu under vägra dagar fortfarande vändt frågan om en Finsk-rysk allians på alla sidor och slutat med aw torklara: ja, det ar algjordt, vi ha en sådan redan helt fardig, eller åtminstone är den det snart och dess verkningar skola kännas öfver hela Europa, ja, tillochmed uppe i Norden, — Men betraktar man saken lugnt och utan förut sattad bestämd af-igt att vilja oroa sinnena, kan man ej underlåta att finna, det Frankrikes intressen i intet fall gå hand i hand med Rysslands, utan tvärtom stå med dessa i strid, både genom tradiuon och nyare politiska system. En korrespondent från Brissel ull Köln, Zeit., hvilken är allmänt känd som pålitlig och väl underrättad, bekräftar ätven vår åsigt härutinnan och förklarar bestämdt, alt ännu ingen sådan allians ingåtts. Han säger, att Ryssland vid sitt erkännande af Italien visserligen kännt sig före, i afseende på de orientaliska angelagenheternas ordnande, men att Frankrike svarat undvikande; ty franske kejsaren vill ej binda sina händer och på intet vilkor låta Europa förstå, att han ensidigt går hand i hand med Ryssland, Skulle det komma till tals om något orduande af de många sväfvande frågorna, så vill utan tvifvel Frankrike en europeisk kongress som då äfven skulle afgöra öfver den orientaliska frågan. En kongress tyckes dessutom af en annan orsak vara behöflig för uttänkande af medel till Venedigs betrielse och Österrikes skade-ersättning. Såväl Fraakrike som England, hvilka båda vilja att krig skall und vikas, emedan ett sådant kan sätta hela Europa i ljus låga, arbeta redan ifrigt på en öfverenskommelse i godo öfver Venetien, af hvilker anledning liflig notvexling eger rum mellar de båda ländernas regeringar och Österrike Antagligt är att man äfven uppmanat Ryss