Berättelser af en läkare. (Ötvers. fr. engelskan.) III. Den falska vexeln.) — Men hvarför, frågar jag utropade den förra talarinnan skarpt och argt. Jag bryr mig icke om summan, ni dumma varelse, men jag vill veta hvarföre det är. Qvittar mig lika om det är tre eller tio pund, ty ni får hvarken det ena eller det andra. Visst folk äro bra dumma! Efter att hafva gifvit sina svallande känslor luft i denna tirad gaf hon ullgarnsnystanet en knuff, upprullade några alnar deraf samt stödde ryggen mot kakelugnen och forsatte sitt arbete under tystnad och med stor ifver. Af det tvetydiga sätt på hvilket mrs Staunton hittills framställt sina anmärkningar var det ovisst hvilken af de två männen hon egentligen vände sig till; men fremlingen ansåg den sista impertinenta frågan gälla honom och följaktligen besvarade han den på ett sätt som anstod dess vigt. ) Forts. fr. N:o 163—164.