omöjligt att urskilja mera af hans person än den krökta ryggen och att han i banden hade en knölpåk, hvaraf han stundom begagnade sig i stället för eldgaffel. I hans mellan fötterna nedställda hatt låg ett slitet skynke som nu tjenstgjorde såsom näsduk och innehöll ett stycke bröd, ost, en skifva rökt fläsk och nederst i kullen dolde sig en kolossal rödlök. — Men jag vill veta hva det är för, säger jag änn en gång! återtog den gamla käringen och klämde sin strumpa ännu fastare under armen samt lät stickorna gå undan med en hisklig fart. Hon hade nu uppretat sig sjelf till den högsta möjliga punkt och inlade mycken b tterhet i ton och blick då bon vände sig både till sin man och den främmande. — Tre pund, sjutton shilling och nio pence förutom dagtraktamente och ersättning för mina kostnader, svarade den senare med betydelsefull tonvigt på de sista punkterna samt gaf den oefterrättliga brasan, som på intet vilkor tycktes vilja brinna, ett duktigt slag med käppen. (Forts.)