Göteborgsposten – 19 juli 1862, sida 1

AQAAAQAQOQOQOOOOO-e— så önskar man naturligtvis äfven en tid få behålla den, och det vore godt om denna önskan ginge i fullbordan. Itterrockarne och regnkapporna hafva så småningom åter fått maka sig in i garderoberna eller skåpen, de ljusa sommardrägterna börja åter visa sig, och ukt brokiga fjärilar hafva de ännu i staden qvarvarande damerna börjat att ånyo försköna promenaderna med sin närvaro. De tal. rika kritade fönstren antyda dock, att en stor del af familjerna sokt sommarnojen på andra håll. Alla sommarboningar i stadens grannskap äro också befolkade, och dessutom har Goteborg lemnat en stor kontingent till de skaror, hvilka längs kusten i skärgården slagit ned sina bopälar, för att andas hafsluft och löga sig i saltan våg. I stället har man här 1 staden en ovanligt stor mängd resande, hvilket är en antydan om hvad det skall blifva då vår jernväg snart får en högst betydhg utsträckning och Mälaren blir genom jernväg förenad med Kattegat. Ett ej obetydligt antal litteratörer och artister besöker i är den vestra kusten, för att hemta styrka till nya framgångar. Bland dem må nämnas professor Topelius, Gunnar Wennerberg, Eric Bögh, Johan Jolin, Thekla Knös, artisterna Wahlberg, Wohlsarth m. fl. Spridda på särskilda badställen, hafva de dock ej kunnat bilda någon gron stuga, men torde hvar på sitt håll bidraga till den liflighet och det nöje, som nu ändtligen efter regntidens förmodade slut börjar spira upp öfverallt på badplatserna. I dag ankommer vår kung till Köpenhamn, der stora förberedelser gjorts för ett festligt mottagande af Skandinaviens båda folkkära kungar. Ovanligt ceremonielt och lysande mottager denna gång kung Frederik sin käre broder, hvilket ywerligare ger eu stöd åt den allmänt hyllade åsigten, att mycket döljer sig bakom detta besök, som tydhgt syves vara foretaget ei blot til lyst. Kopenhamn och Stockholm äro i dag verkliga kontraster; ty då på sorra stället finnas två konungar och förmodligen en stor del af det danska regenthuset, så finnes deremot i Stockholm ej en enda person af hela kgl. familjen, Kungen är som sagdt i Köpenhamn, drottningen och prinsessan Lovisa på Beckaskog, enkedrottningen på Tullgarn, hertigen af Östergotlaud i Wermland, hertiginnan at Östergötland med sina tre söner vid Söderköping samt hertigen af Dalarne och prinsessan Eugenie å Gotland. Det är längesedan den kgl. tamiljen var så spridd. Bland annat märkvärdigt, som detta egendomliga år företett, är äfven det, att man i norra trakterna af Sverige, i Piteå och Luleå lappmark, haft den envisaste torka under det vi härnere i landet nästan haft en syndaflod at väta. Från Luleå skrefs i slutet at förra månaden, att det då icke regnat derstädes på 2 månaders tid, hvadan torkan hotade att forstöra såväl åker som äng. Vi torde således hafva kommit i åtnjutande äfven af allt det regn, som skulle fuktat Sveriges norra del. Finge vi nu göra ett stadigt utbyte för en tid, så torde båda parterna kanske bli belåtna. Prisutdelningen i London vid verldsexpositionen är ändtligen känd, och den del häraf som fallit på Göteborg är ganska aktningsvärd. När man besinnar, att metallurgiska och mineralprodukter utgöra en högst betydlig del af svenska utställningens nummer och att intet dylikt häritrån afsändts, är det ganska vackert att Göteborg erhållit !,2 af de medaljer och !, af de offentliga beröm, hvilka illdelats hela Sverige, och dock vill det synas som om åtskilligt härifrån ej blifvit så ippskattadt, som det måhända förtjenat. Göteborgs museum går onekligen med tora steg framåt mot sitt mål. Det börjar ss ——