Göteborgsposten – 19 juli 1862, sida 1

— ————— fina arbete hvaråt hon egnade så mycken omtanka och flit. — Tycker du ej att det skall bli vackert, Thomas, när jag satt in de små blåa bägarne? Och i sin stora belätenhet uppvecklade hon det konstrika arbetet på sitt knä och kastade en blick af medveten stolthet i Merediths ögon för att utbedja sig hans gillande. — Då jag får se derpå, skall jag yttra mig deröfver, svarade han med ett meningslöst småleende — men i alla händelser är väl en kyss det minsta jag kan gifva dig för besväret. Och dragande flickan, hvilken icke gjorde något motstånd, närmare sig tryckte Meredith en lång och varm kyss på hennes rosenröda läppar samt sade utan att flytta sin arm från hennes lif: — Såå, du vill icke hafva en ny klädning din lilla hexa, men jag vill ändå hålla vad att du håller tillgudo med vexeln. Jag vill bli hängd om icke din draglåda i öfre våningen behöfver förses med något annat vackert. Eller hur, min älskade ? Bessy svarade icke för ett ögonblick — en skär rodnad färgade hennes kinder och en elektrisk ström af känslor genombäfvade den unga lickans barm som höjde sig upp och ned i pasmodiska ryckningar. Modrens kära arbete