Göteborgsposten – 18 juli 1862, sida 1

SAAA — förmågorna torde hr Siljeström vara den mest framstående; han erhöll afven det största antalet af alla inom de fem valkretsarne algifna rösterna. I allmänhet kan sägas, att intresset för valen denna gång var vida slappare än förra gången. 1859 asgåfvos in alles 78,153 röster, 1862 endast 62,377 röster. För egen del får jag bedja er ursäkta, m. h., att min ,lista i senaste brefvet icke gick riktigt igenom; vi äro flera här som blifvit lurade, Aftonbladet och Dagligt Allehanda höra ätven till dessa, och då är man ju i godt sällskap. Pultavafesten gick lyckligt och väl för sig, trots det förfärliga regnandet och trots wen här utkommande tiduings protester. Programmet var nästan alldeles sådant som jag i mitt förra bref uppgaf det, dock kunde Jag ej höra någon Narvamarsch, men fick istället till lifs ouvertyren till ,,Den Stumma. Salongen 1 Mansgen var icke full, men ganska, till och med mycket väl besatt. Då alla biljetterna voro hka dyra bör man ej förtänka publiken att den sökte få de bästa platserna och på galleriet på tredje raden ansåg man ej så angenämt att sitta — detta var också alldeles tomt. Dekoreringen i salongen var vacker nog, men i mitt tycke så att säga mager d. v. 8. festonerna och guirlanderna af grönt voro så smala och tunna, flaggorna sågo litet utblåsta ut och öfver det hela hvilade en klumpig tapetserare-anda — någon artist hade bestämdt ej haft sin hand med vid dekorationernas anbringande, Men hvad tal, musik, bifallsrop o. 8. v. angick var festen särdeles lyckad. Till hoger från salongen räknadt var den s. k. främlingslogen. Nägra polackar ankommo ej såsom beräknadt var — ett telegram om förhinder säges ha ingått ull Monsieur le Deput Gustave Lallerstedt — men i denna afstängda loge (första raden är här såsom bekant, öppen balcon) sågos dock ganska riktigt främlingar, representanter af förtryckta nationaliteter. Man såg två å tre finnar i hvita halsduker, man såg en ung polack tillhörande der polska emigrationen, man såg en ungrare nej, förlåt: en ungerska — hvad kan man begära mera? Den nämnde polacken är en f. d. öfverste i polska (ryska) armeen, omkring 36 år gammal, med ett särdeles fint, intelligeut ansigte. Han har för sitt nöje uppehållit sig här några månader och förorsakat hr Daschkoff och i synnerhet hr Mollerius många sömnlösa nätter. Han bar här umgåtts mest bland härvarande litteratörer och tidningsskrifvare — ett skäl till att göra hr Mollerius ängslig. Såsom extra talare uppträdde bibliotekarien Bartod från Köpenhamn med ett föredrag, hvaraf man ej begrep hälften. Hr Barfod tycktes vara en 70 års man, med ned på bröstet hängande skägg och en organ så stark, att man knappt hört dess make. Uppläsandet af furst Czartoriskys telegram från Paris väckte oerhörd sensation och telegrammet från Strengnäs ej heller stort mindre. Jalarestolen stod till venster inne på scenen straxt invid rampen. Sjelfva scenen var äfven fullsatt med folk och på främsta bänken sågs hr Elfforss, hvars bröst ofta höjdes af suckar vid åsynen af den så rikt befolkade salongen. Hvad de officiela talen beträffar, var hr Nordströms kanske det bästa. Hr Nordström har en mycket svag organ, såsom bekant, men han gör sig dock ganska bra hörd, isynnerhet sedan han talat en stund; vid detta tillfälle hade man dock ganska svårt att höra honom, ty en massa sent ankommande herrar trampade och väsnades så mycket för att skaffa sig platser, att man oupphörligt måste hyssja åt dem. Hr Nordström läste sitt tal från bladet. Hr Tersmeden, känd såsom riddarhusets vältalare, extemporerade sitt tal, som särdeles mycket slog