Göteborgsposten – 18 juli 1862, sida 1

— När vagnen som fortskaffade det lyckliga paret passerade uppför den tysta gatan och kom midtför min undangömda bostad stacks en liten hvit hand ut genom fönstret och tillvinkade mig en helsning och ett innerligt farväl, hvilket jag besvaradu med ett tacksamt småleende. — Sådane äro ödets omvexlingar! anmärkto jag för mig sjelf under det vagnen hastigt rullade bort. För några veckor sedan uthungrad, fattig och vansinnig, i dag en säll, rik och lycklig brudgum! Hvem kan nu påstå att icke trogen kärlek slutligen segrar? Åtminstone vill icke jag göra det, efter det jag nu erfarit! Slut.