Göteborgsposten – 17 juli 1862, sida 2

henne, vildt slängde med armarne och uppgaf ett skärande skri, hvarefter hon sjönk liflös i den ursinnige galningens konvulsiviska omfamning. — Lady Madeleine Daymer här, och i en sådan ställning! Hvad vill detta säga, mr Keightly? frågade lord Daymer bestört när han kom in i rummet åtföljd af en hop förskräckta, halfklädda tjenare. Men innan jag hann besvara den tvära frågan, lyftade löjtnanten ladyns liflösa kropp upp i sina armar och hejdade med en befallande åtbörd folkhopen samt dref dem sedan ut itamburen under det han ropade: Ur vägen! Vid edra lif, hon är min hustru! Jag har genomrest halfva verlden för att uppsöka henne och ni skola förr få slita hjertat ur mitt bröst än henne ur mina armar. Undan narrar! Jag är galen och Iskall döda den förste som kommer mig i vägen! Och med ett vildt, skärande skratt gjorde han ett hopp framåt och rusade igenom tamburen samt lade handen på dörrhandtaget. Just .i detta ögonblick återvann jag min fattning efter den bestörtning hvarför jag varit ett rof, samt tog en del af sängkläderna, sprang efter löjtnanten och kastade bakifrån ett sängtäcke öfver hans hufvud och axlar. Han var nu fångad som i ett nät, och på samma gång kastade sig betjenterna öfver honom för att taga ladyn ur hans armar och binda hans händer. Först efter mycken svårighet lyckades de dock,