Göteborgsposten – 15 juli 1862, sida 2

de så undervisning i handaslöjder och i grunderna till hussysslor. Hr Ekström talade för nyttan af en slöjd skola i folkskolan, i hvilken gossarne finge lära de yrken som båst passade för trakten. Sådant skulle ha och hade haft välgörande inflytande. Hr Landen anmärkte svårigheten att få lärare i dylika ämnen. Hr Westerberg hade varit lärare vid ett räddningsinstitut. Barnen hunno mycket snart till stor skicklighet, hvilken äfven lände skolan till betydhg pekunier vinst. Mötet besvarade med ja v. ordförandens fråga om de ansåge det vara ett vigtigt mål att handaslöjder i skolan infördes. Mag. Meyerberg önskade handaslöjder i folkskolan äfven för att icke göra den till en institution för pluggning, Man bör på samma gång utbilda barnets hjerta och förstånd. Barnet må tidigt öfva sitt förstånd. Kantor Rosenberg förkastade det gamla pluggningssystemet. Förståndet utvecklas äfven genom idkandet af för hvarje trakt lämpliga handaslöjder. Seminarieförest. Hagstedt upplyste att han varit lärare i en skola der handaslöjder idkats och att allmogen varit dem mycket bevågen. I synnerhet hade syskolan haft stort förtroende. Rektor Aberg anmärkte att hushällningssällskaperna säkert med glädje skulle se om slöjder idkades i folkskolan, isynnerhet om trädgårdsskötsel lärdes. Hr Strömberg talade om omöjligheten af att skollärarne, som redan nu ha så mycket att göra, äfven skulle kunna utlära handaslöjder. Mag. Meyerbery anmärkte, att saken var ny och att man borde i skrift verka för den. Diskussionen ang. denna fråga afslutades derefter med antagande af ordförandens nyssnämnda proposition. Derester företogs till diskussion en annan uppkastad fråga: C Ar det möjligt eller tänkbart att i skolan upprätthållaegentlig disciplin utan kroppslig uga? Mag. Hedlund förklarade att ju större lärarens andliga kraft vore, dess mindre aga behöfde han utdela. Omöjligt vore väl att besvara frågan med ja; men agan måste användas med sparsamhet och lindrigt. Mag. Meijerbergs erfarenhet var att man behöfver utdela mindre aga än man tror. Agan är så tillvida nyttig som den afhåller från ondt, men den förbättrar ej. Den bör utdelas efter lektionen. Hr Landen medgaf att klandret öfver för mycken aga ej var obefogadt, men ansåg rättigheten att utdela agan grundad i Guds ord. Hr Rodhe sade det vara omöjligt undgå att utdela aga. Lefver sjelf som barn med sina barn och utdelar ogerna aga; men då han lofvat barnet aga, vet det att det skall få sådan och han låter det ofta vänta derpå ett par dagar. Hr Johansson begagnar i sin skola anmärkningsböcker hvilka visat sig vara af god verkan. Hr Brinck uppgaf i ett mycket lyckadt tal orsaken till nödvändigheten af att utdela aga vara den att barnen ej iföräldrahemmen tå den uppfostran de böra ha. Hr Hedlund upprepade, att agan bör med varsamhet handhafvas. Ett barn bör aldrig ha stryk derföre att det ej kan sina lexor. Lektor Blomstrands åsigt var att barnet bör agas, då dess samvete talar och det inom sig kännar sig öfverbevisadt om sitt fel. Mag. Meijerberg framställde derpå följ. aforismer: , Sök förekomma okynne. ,Aga ej ögonblickligen, men uppskjut ej för länge. ,Aga ej opåkalladt i religionens namn. , Flytta ett vanartigt barn tillsammans med ett godt. Hr Svensson erkände att han ej kunde sköta barnen utan aga Hr Landen undrade i hvars namn man skulle aga om ej i religionens, i Guds. Månne i djefvulens? Hr Ekström förvånade sig öfver hr Landens uppfattning. Adagalade faran för en menniska som så latt kan mistaga sig af att sätta sig i Guds ställe. Lektor Eurän upplyste att i Finland har rektor vid ett elementarläroverk rätt att utan uppgifven orsak på ända till sex månader relegera en lärjunge. Detta har verkat att kroppslig aga nästan aldrig behöfver utdelas. Mötet stannade derefter vid beslutet att anse, det kroppslig aga ej kan ur skolan utdömas, isynnerhet der läraren föga understodjes af skolstyrelsen. Sedan lektor Blomstrand erhållit rätt att aa av