—— ——— — — stämdt. Det är en psykologisk sanning, att Jälskrasterna alltid bli nedstämda, då man är ledsen och nedslagen, under det glädjen deremot har en alldeles motsatt verkan. — För öfrigt förordade tal. förståndskunskap, ty ett kort svar med förstånd och omdöme är alltid bättre än en lång papegojlexa (bravorop). Hr Johansson önskade, att mötet måtte insända en peution till konungen om anskaffandet af en annan lärobok i kristendom än de nuvarande. Hr Toden fann likhet mellan denna fråga och representationsreformen; ett parti vill genomdrifva en fullständig förändring, en annan vill lappa. Slöt sig till dompr. Wieselgrens åsigter. Ville, att ur stora katekesen skulle utgallras hvad som ej är nödvändigt för barnets undervisning. Önskade, att församlingen skulle bestämma sig för biskop Björcks eller dokt. Wieselgrens, i tal:s tycke, olika åsigter. Dompr. Wieselgren sade, att man missförstått honom och kunde ej inse hvad skollärare tjena till, då man lägger en så uteslutande vigt på en lärobok. Lärarne äro ju sjelfva ingenting annat än lefvande läroböcker; men ville för öfrigt ej yttra sig hvarken för eller emot läroböcker, utan blott hänvisa till det lefvande ordet. v. Ordföranden anmärkte, att biskop Björck och dokt. Wieselgren alldeles icke, såsom en föreg. talare velat påskina, visat sig vara al motsatta tankar; — hvari församlingen äfven instämde. Hr Lind förenade sig med lektor Blomstrand och magister Meijerberg om, att mötet bör ge tillkänna, hvilken äsigt mötet hyllar, för att kunna komma till något bestämdt beslut. Hr Brinck ansåg striden om läroböcker obehöflig. Man göre sig klart för, huru barnet skall komma till kännedom om Kristus. För detta ändamål ville tal., att barnet först borde lära känna den historiske Kristus, vare sig genom Nya Testamentet eller annat. Sedan kom man ull Kristi lära eller religionen, och i afseende härå förordade tal. varmt, att läraren ständigt måtte för barnet visa nya sidor af Guds aldrig tröttnande barmhertighet mot menniskorna m. m. Inspektör Wallin sade sig ej vara vän af katekesutanläsningen, och ausåg Lindbloms katekes vara alldeles forkastlig. Vid religionsundervisningen bör lilla katekesen och bibliska historien begagnas. Förordade, att barnet hålles till lärande af sjelfva bokstatven, på så sätt att det lär sig ett stycke fullkomligt utantill och sedan törklarar det. Men sålange barnet ej kan lemna någon egen forklaring, bör det atgifva en bokstafstrogen redogorelse. Ville, att en metod skulle bestämmas och en bestämd läsebok anskaffas. Hr Ekström utdömde den ordagranna katekesutanläsningen. Slöt sig till dokt. Wieselgren under förordande af de alternativa trågorna. Bibliska historien bör läsas först. Så som lilla katekesen nu är beskaffad, kan barnet ej begripa den och sammalunda förhåller det sig i allmänhet med bibeln. Forordade, att skolläraren sjelf kateketiserar. Hr Björck ansåg utanläsningen förstöra religionsundervisningen. Föreslog Luthers lilla katekes till utanläsning och i allmänhet alternativ undervisning. Hr Zengberg var for en ny lärobok och tycktes äfvenledes förorda alternativ undervisning. Ville att Luthers lilla katekes skulle bibehållas. Hr Nyström förordade Luthers lilla katekes, hvilken han ansåg vara mycket lattfattlig. Hr HKrogness från Norge: Rör ej vid Luthers hlla katekes, den är en symbolisk bok, det är något heligt uti den. Hr Berntsson anmärkte, att i den fasta skolan kan undervisningen vara muntlig, men i de ambulatoriska skolorna på landet, der läraren ej på 2 å 3 dagar ser barnet, måste utanläsning idkas, emedan barnet annars skulle alldeles glömma hvad läraren meddelat det, Hr Johansson ville ha en bestämd lärobok. På framställning af v. ordföranden förklarade församlingen, att den anser Lindbloms katekes icke ändamålsenlig såsom undervisnings bok i kristendom; hvarefter förmiddagens session afslutades. Den 10 Juli; eftermiddagen. Kl. 4 öppnades sammankomsten; ordförandeplatsen intogs af vice ordföranden kantor Rosenberg.