Göteborgsposten – 11 juli 1862, sida 2

ni, ligga troligen nu i somnens armar och bortglömma sina hungriga magars kraf. Sömn är det enda döfvande medlet för en hungrig mage. Gud hjelpe dem och gifve dem en bättre födkrok. Nu färgades bans kinder och han tycktes vara mycket intresserad då hans öga föll på dokumentet som han hade i handen. Det enda ting af något värde som jag har att gifva är detta och jag ber att ni ville mottaga det. Dessa rader innebålla djupa tankar, en frukt af många års flitigt arbete, och ett helt lifs forskning. Tag det sir, och läs det. Himlen må veta att jag här på min dödsbädd icke vill säga ett ondt ord om mina kamrater, men — men jag vill ej testamentera detta manuskript åt någon af dem. Alla teatereffekterna, garderoben och allt lemnar jag dem gerna att dela sig emellan, säg dem det; men icke detta — nej! Afundsjuka, sir, afundsjuka är ett förgift för oss alla. De skulle utgifva det såsom deras eget verk och icke ens unna mitt minne hedren att först hafva uppfattat det. Då lemnar jag det hellre till er om ni vill emottaga det. Det innehåller en sammanfattning af all min vunna erfarenhet och ett kommentarium öfver skaldens förnämsta karakter: Gloucester — mitt mästerstycke, min uteslutande egendom, Ni finner der alla mina stora ordlekar, mina bearbetningar, intermezzon, skämt och löjen, handling på scenen, faktning, klädsel och med